Har kvinnor svårare att gå ner i vikt?

I ett tidigare inlägg frågade jag om kvinnors preferens för fett blandat med socker kan göra att de har svårare att gå ner i vikt med LCHF. Männen som följer LCHF får ju äta fett blandat med salt, som de längtar efter.

Tjejer har förklarat för mig att skillnaden inte bara finns inom LCHF. Så är det alltid, när tjejerna i en grupp går ner ett halvkilo går killarna ner två eller tre.

Om det är så, vad beror det på? Fuskar tjejerna och äter choklad i smyg? Är männen uppfostrade att vara mer prestationsinriktade? Eller är skillnaden biologisk?

Kanske har det något med amningsreserven, det typiskt kvinnliga fettet på höfter och lår, att göra? Kvinnornas underhudsfett är ju tydligt kopplat till fruktsamhet och amning. Kanske sparar den kvinnliga kroppen på fettreserverna in i det sista?

På femtiotalet fick kvinnans hormoner henne att vilja ägna sig åt man och barn. Alice Babs gav upp sin karriär för att bli hemmafru. Amanda Jenssen skulle nog inte komma på den idén idag.

I början på sextiotalet kunde man ge ut en sexualupplysningsbok som hette ”Han vill – hon vill inte”. Även denna skillnad sades bero på hormoner.

Därför är jag alltid skeptisk när någon börjar tala om biologiska skillnader mellan  kvinnor och män. Ofta är det sociala konstruktioner, som karriären och sexualiteten, eller så är det ren vidskepelse som intuitionen och simultanförmågan.

Men å andra sidan, för kvinnan som har svårt att gå ner i vikt spelar det ju ingen roll om svårigheterna är biologiska eller en social konstruktion. I båda fallen är de lika verkliga.

Har kvinnor verkligen svårare att gå ner i vikt? Vad säger ni?

Till senaste inlägget