Konspirationsteorier

Sanninng eller galenskap?

LCHF och verkligheten

Rör inte mitt torsdagsmys!

Rör inte mitt torsdagsmys!

Myndigheterna utgår från hur folk äter och försöker få oss att ta lite mer grönsaker och lite mindre kött på tallriken. Men lever de flesta verkligen på potatis, kött och grönsaker idag?

Jag gör ett studiebesök till närmaste livsmedelsbutik. Vad finns det där?

Massor av pallar med öl och läsk. Extrapris på Coca-Cola i 1,5-liters och 2,5-liters plastflaskor. Berg av chips och ostbågar. En vägg med lösgodis. Sötad yoghurt. Långa hyllor med Kalaspuffar och andra söta frukostprodukter. Söta krämer och drycker. Chokladkakor och karamellpåsar. Färdigmat, tacos, pulversoppor och djupfrysta pizzor. Hel- och halvfabrikat, ketchup och senap. Vitt bröd, Skogaholmslimpa, fikabröd, barnkex och småkakor.

Barnen plockar vant ner söt yoghurt och ännu sötare frukostprodukter i kundvagnarna. Far tar en back öl, en back läsk och en påse chips till torsdagsmyset. Mor tar lite Nutrilett, en chokladkaka 70% och i kassan ett paket Gula Blend.

Visst finns det ett jättefint sortiment av grönsaker i lösvikt, men de flesta köper bara potatis, gurka och tomat. Linserna och bönorna är det inte heller någon rusning till.

De vanligaste middagsmålen lär vara falukorv med potatis, pasta med ketchup och naturligtvis pizza. Många dricker läsk till maten ”för att barnen kräver det”.

Framförallt finns det numera gott om tillfällen att fira och mysa, något som nästan alltid innebär onyttig mat. Fredag, lördag och söndag är det ju veck-ända. Torsdagsmys, födelsedagar, namnsdagar och kanelbullens dag. Till slut återstår inte många dagar med vanlig mat.

Hur många följer myndigheternas kostråd? Helt klart är åtminstone att livsmedelsbutikens innehåll inte motsvarar några kostråd. Annika Dahlqvist behöver knappast ligga sömnlös över att alla följer Livsmedelsverkets kostråd.

Hur många vet vad energiprocent är? Hur många vet hur många sådana de får från olika sorters fett, kolhydrater och protein? Och hur många bryr sig?

Om LCHF är den farliga dieten, hur många skulle egentligen vilja följa den? Många kan säkert prova en vecka eller en månad – men hela livet?

Hur många är beredda att ge upp frukostprodukter, mackor, läsk, godis, chips, fikabröd, pasta och potatis?

En tanke slår mig plötsligt. Kanske är LCHF och myndigheterna egentligen på samma sida?

För mer riktig mat och mot godis och skräpmat. För hälsosam vikt och mot fetmaepidemin.

När ungarna plockar ner sockerbomber med ”licensierade karaktärer” i kundvagnen är de i dubbel bemärkelse offer för den globala skräpkulturen.

Kanske är det denna den globala kapitalismens skräpkultur och inte Stephan Rössner som är den verkliga fienden?

Till senaste inlägget

Annonser

15 september 2009 - Posted by | lchf |

3 kommentarer »

  1. En skrämmande bild du målar upp, och visst har du helt rätt. Så illa ser det ut i en livsmedelsbutik. Att Stephan Rössner är jävulen själv är det väl ingen som tycker, även om hornen kanske skymtar bakom pannan.

    Däremot är det många irriterar sig över är att våra kostexperter har sidouppdrag i näringslivet. Titta bara på SNF Swedish Nutrition Foundation (tidigare Stiftelsen Svensk Näringsforskning) bildades 1961.

    Ändamålen med SNF:s verksamhet är att främja vetenskaplig forskning inom näringsläran och närliggande områden samt att befrämja det praktiska utnyttjandet av framsteg inom denna forskning.

    Och vilka hittar vi bland medlemmarna? Bland annat Coca-Cola Nordic Services, Nestlé Sverige AB, Nordic Sugar, Nordisk Kellogg’s, McDonald och Unilever.

    Där har du producenterna av allt skit du räknat upp ovan.

    Och vem är vd för SNF? Jo, Nils-Georg Asp. Han blev utsparkad från expertgruppen för kostråd till diabetiker av Socialstyrelsens nye generaldirektör för sina jävsförhållanden. Och det dröjde inte länge innan Stephan Rössner och Claude Marcus slog på stora trumman, och uttryckte hur fel man tyckte det var att deras gode vän inte fick sitta med på grund av jäv. (Om man skulle utesluta alla personer som har ett jävsförhållande till livsmedelsindustrin skulle det inte finns någon som kan ge råd).

    Kommentar av Mats Eriksson | 16 september 2009 | Svara

  2. Jag ser ofta barn som styr inköpen när föräldrar går och handlar. Härom dagen såg jag en pappa som frågade sin fyraåring ”Vad ska vi äta i dag? Ska vi äta kycklingklubba?” ”Vad ska vi ha till det då?”. Hur kan föräldrar förvänta sig att fyra-åringar över huvud taget ska kunna planera en näringsriktig måltid? Infantilismens sprider sig som en löpeld över detta fördummade land.

    I somras, en mamma med barn i barnvagn. Barnet ca tre år. Mamman frågar barnet, ska vi gå och äta pizza???!! (med emfas i rösten). Vad tror du svaret blev? Inte blev det i alla fall ”Kära mor, jag är bara tre år. Jag har inte överblick över hushållskassan och kan inte ta ställning till om vi ska äta på restaurang i dag. Och om hushållskassan tillåter, så vet jag inte om pizza är det bästa för mig ur ett näringsperspektiv.”

    Titta själv nästa gång du går och handlar. Barn skriker och för oväsen om de inte får köpa sitt knark, läsk och godis. Paralyserade föräldrar låter barnen styra och ställa. ”Den kostar bara fem kronor?”, ”Snälla, får jag”, ”Får jag låna tio kronor tills vi kommer hem”.

    Igår så stod en kille i 11-12 årsåldern i kön före mig. Vad handlade han? Jo ett paket dextrosol och en energidryck. Skulle han ut på en krävande fjällvandring? Knappast, han var alldeles för pluffsig för att ägna sig åt sånt. Han var ingen annat än en ung knarkare i händerna på hänsynslösa knarkproducenter, som har utomordentliga langare som ger även små barn de droger de inte klarar sig utan.

    Inte är de då konstigt att barn börjar få diabetes… Såg den här artikeln som handlar just om det:
    http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12705

    Kommentar av Stefan Blind | 16 september 2009 | Svara

  3. När jag, den late 70-talisten, flyttade hemifrån och blev sockerknarkare…

    Det är nog många med mig som minns den tiden då alla drack mjölk till maten, åt hemlagad husmanskost och om lördagen köpte godis i kiosken. ”Hur mycket har jag handlat för nu?” 10-öres godisar i en påse (som då var en fullt tillräcklig mängd) som idag ter sig så liten att det närmast är löjeväckande. Julmust till julafton och en sockerdrick till kalaset, kanske hemmagjord saft någon gång under sommaren, men det var allt ifråga om sötdricka. I vår familj var det aldrig tal om ”fika” utan vi åt frukost, lunch och middag eventuellt te och smörgås på kvällen.

    När den late 70-talisten flyttade hemifrån och den näringsriktiga maten inte längre stod färdig på bordet blev valet enkelt – mikromat och annat snabbt tillagat vanligtvis hel och halvfabrikat dessutom ett jämt intag av saft, läsk, chips, godis, och kakor, nu även mitt i veckan.
    Beroendet av socker har vuxit sig allt starkare. Hur många gånger har jag inte gått och öppnat kylskåpet. Jag är sugen på något, vadsomhelst. En tomat, en godis, en kaka, jag måste bara äta något! Som vuxen har jag alltid haft samma vikt kring 53kg. Jag har aldrig behövt bry mig om vikten, men så plötsligt som en blixt från klar himmel ökar min vikt med 10kg! Jag hade slutat snusa och var förberedd på en liten viktökning, men inte detta… och kilona ökade stadigt…
    Vad göra då kroppen fullkomligt skriker efter gift!? Inget snus, inga cigaretter!? Ge mig något annat då!!! Alla som upplevt ett riktigt beroende vet vad det handlar om. Jag har varit storrökare och snusare. Utan giftet kommer abstinensen, en abstinens som skriker och sliter i kroppen och som kan skapa oerhörda humör svängningar.

    Nu har jag ätit LCHF-diet i några veckor.
    De första dagarna med LCHF var inte roliga. Kroppen skrek efter snask, socker, kolhydrater! Efter en och en halv vecka ökade frustrationen ytterligare då någon viktminskning knappt var märkbar, vad är det då för mening?!

    NU – inne på tredje veckan står allt klart för mig, först nu ser jag den verkliga vinsten☺! Jag börjar få kontroll på mitt sockerberoende. Jag blir inte längre jättesugen på det ena eller det andra. Jag står inte och tittar i kylskåpet längre, suget har avtagit och dessutom har jag gått ner 3kg.

    Så till alla som prövar LCHF och känner sig frustrerade – fortsätt ett tag till!

    Hälsar en före detta Sockerknarkare

    Kommentar av Hanna Bodström | 16 september 2009 | Svara


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: