Rökning byggde denna vackra kropp

Rör inte min rökpaus!

Människan är allätare och kan överleva på olika sorters kost. Även om maten kan vara mer eller mindre hälsosam, så finns det mycket annat som påverkar hur vi mår. Ett av de största hoten mot vår hälsa är rökning.  

Ändå har rökning på olika sätt uppmuntrats. En gång i tiden sponsrade tobaksindustrin svartvita filmstjärnor om de rökte på vita duken. Den allmänna synen på rökning har fram till helt nyligen varit direkt positiv. Rökning har uppmuntrats på arbetsplatser och i hela det offentliga rummet. Rökare har prioriterats på icke-rökares bekostnad.

Normalt ser vi missbruk och beroende som sjukdom. Som all sjukdom ska missbruk och beroende bekämpas. Folk som är sexmissbrukare eller spelberoende behöver inte ha sämre karaktär än friska. Arvsanlag, exponering och otur kanske kan göra vem som helst tillräckligt sårbar?

Därför finns ett visst förmynderi: Man får inte dricka alkohol på allmän plats eller sniffa thinner på krogen. Sexmissbrukare får inte ta en gökpaus på jobbet och det finns inga gökrum eller gökrutor där de kan ösa på för fullt.

Knarkarna är mest diskriminerade. De får inte knarka på jobbet, på krogen, på stan, på balkongen eller i bilen. Sedan det blev olagligt att knarka får de faktiskt inte knarka överhuvudtaget.

Underligt nog finns det ett stort undantag: Rökning ses som ett personligt  val eller en mänsklig rättighet. En sexmissbrukare som krävde att få ta gökpauser på jobbet skulle bli utskrattad. Att rökaren ska få ta sina rökpauser har fram till idag setts som en självklarhet.

Först rökte alla överallt. Icke-rökaren fick finna sig i att röken låg tät på arbetsplatsen, i väntrummet, på finlandsfärjan och i andras hem och bilar. På restaurangen fick icke-rökaren skära sig fram genom dimmorna med kniv – och  sedan gå hem och tvätta röklukten ur kläder och hår. Icke-rökaren, inte rökaren,  betraktades som lite konstig. (Jag vet, jag var där!)

Sedan kom rökrummen. T.o.m. i skolor och på sjukhus sattes lokaler av till detta ändamål. På en del arbetsplatser gjorde man rökrummet trevligt med kalla drycker i ett kylskåp, en darttavla på väggen och bekväma soffor. Där kunde rökarna ta en liten paus och umgås under avspända former på betald arbetstid. Ändå kände sig många diskriminerade för att de inte fick tvinga icke-rökarna att inandas sin rök.

Sedan fick rökarna gå ut och röka. Fortfarande var det ändå ett avbrott i arbetet och lite gemytlig samvaro. Om vädret var bra kunde det vara rätt okej att stå på lastkajen med en kopp kaffe i ena handen och en cigarrett i den andra. Jag brukade gå ut och ”röka passivt” för att få en paus och lite miljöombyte.

Utanför sjukhusen fick rökarna inte stå och röka i dörrarna, så man satte upp busskurer som fick fungera som rökrutor. Utanför cancersjukhuset i Solna var det trängsel i rökrutan. Patienterna bolmade som skorstenar. Om tobaksindustrin sponsrade sjukhusets inköp av busskurer förtäljer inte historien.

Jag läste att rökningen i USA dödar fler än trafikolyckor, mord, självmord och AIDS tillsammans. En stilla undran: Varför uppmuntrar man rökandet och inte det betydligt hälsosammare sexmissbruket? Många stora män som Roosevelt, Kennedy, Clinton och Mao Zedong sägs ju ha varit lagda åt det senare hållet.

Sveriges sexmissbrukare kräver gökpauser på jobbet!

Rökarna säger att de, med sin rökning, är en stor resurs på arbetsplatsen. Borde man inte kunna ta tillvara sexmissbrukare inom olika erotiska minoriteter? Deras entusiasm borde kunna bli en stor resurs inom näringsliv och offentlig förvaltning. Några exempel:

Fönstertittarna kan bli entusiastiska fönsterputsare, som brinner för sin uppgift.

Pedofilerna kan vakta den övriga personalens barn.

Exhibitionisterna kan stå för underhållningen på kick-offen.

Lustmördarna kan minska personalstyrkan vid behov.

Nekrofilerna kan begrava avliden personal.

Om man tänker lite positivt kan alla missbruk och beroenden vändas till något positivt! Always look on the bright side of life!

Till senaste inlägget

Kolesterol byggde denna vackra kropp (1)

Hur gör man för att bli friskare och leva längre? Den vanligaste dödsorsaken i Sverige idag är hjärt-kärlsjukdomar. Stroke och infarkt kan även ge kraftigt försämrad livskvalitet. Att vårda hjärt-kärlpatienter är dyrt för samhället och påfrestande för de anhöriga.

Finns det något sätt att öka oddsen att få vara frisk? Vad är den viktigaste anledningen till hjärt-kärlsjukdomar?

Den viktigaste orsaken tycks vara sociala och ekonomiska klyftor i samhället. Att fattigdom, låg utbildning och utanförskap kan vara ohälsosamt är lätt att förstå.

Underligt nog verkar det även negativt att några är omåttligt rika. Klyftorna i sig tycks vara ohälsosamma. Kanske blir ett samhälle med stora klyftor hårdare och därmed ohälsosammare, ett egoistiskt samhälle där man slickar uppåt och sparkar neråt, ett samhälle med fascistisk människosyn där barn, gamla och sjuka får klara sig själva bäst de kan?

Klyftorna har även en indirekt effekt, genom att fattiga och lågutbildade får ett hälsofarligt beteende. De röker mer, tränar mindre, äter mer skräpmat och är oftare överviktiga. Allra sämst mår socialbidragstagare och förtidspensionerade.

Att lågutbildade inte skulle veta hur man ska leva hälsosamt är knappast hela förklaringen. Hur många tror det är nyttigt att röka? Men om man känner sig som en loser ligger det kanske närmare till hands att ”koppla av” med en cigarrett, lite chips och tevespel, än att ta en joggingrunda eller kandidera till EU.

Eftersom sådana onyttigheter dämpar ångesten, kallas beteendet ibland självmedicinering. Rökning är både lugnande och uppiggande och därigenom en av de mest beroendeframkallande droger som finns. Rökning är i sig en av de största riskfaktorerna för hjärt-kärlsjukdom. Saken blir inte bättre av att man numera dessutom stämplas som ”trash” om man röker.

Fattiga och lågutbildade utsätts också för mer negativ stress, tex i form av maktlöshet både på jobbet och fritiden. Att inte ha resurser att lösa sina problem är mycket stressande och gör oss (via kroppens stressreaktion) sjuka.

Att ha de rätta kontakterna och resurserna förvandlar istället problemen till roliga utmaningar. Den som inte ens kan skriva och överklaga ett felaktigt beslut kallades förr ”politiskt fattig”. Idag säger man loser.

Enligt informationen om hjärt-kärlsjukdomar i FASS är sådana ”socioekonomiska faktorer” mycket viktigare för folkhälsan, än vilka blodtryck och kolesterolvärden medborgarna har.

Vegetarianer är friskare och lever längre än andra. Om man synar gruppen närmare ser man att kosten inte förklarar allt. Vegetarianer tillhör oftare högre samhällsklasser. Dessutom röker de mindre och lever hälsosammare.

Detsamma gäller troligen folk som tex mediterar, följer Ayurveda eller håller på med Tai Chi Chuan.

Den positiva vinklingen är att dieter och hälsorörelser kan sporra medlemmarna att leva hälsosammare. En tonåring som blivit vegan kanske inte röker, super och knarkar utan att tänka efter före, på samma sätt som en skräpmatsätare. Att intressera sig för sin hälsa kanske kan starta en god cirkel. Dessutom är optimism hälsosammare än pessimism.

Såsom ovan, så och nedan. Vi ska i nästa inlägg lämna det stora samhällsperspektivet och kasta oss in i fettmolekylernas värld.

Häng med!

Till senaste inlägget

Dagens Annika Dahlqvist-citat

Mår man som man förtjänar?

Annika Dahlqvist behöver enligt egen utsago inte  vaccinera sig mot svininfluensan eller gå på cancerkontroller, eftersom LCHF gör hennes immunförsvar så starkt.

Nu skriver Annika Dahlqvist på sin blogg att hon har fått stämbandskatarr (igen) och kanske måste ställa in alla planerade föreläsningar. Att bli praktiserande läkare igen nämner hon som en alternativ sysselsättning, om inte stämbanden blir bra.

Stämbandskatarr beror oftast på en virusinfektion, men Annika Dahlqvists journal omfattas av sekretess och vad hennes problem beror på förtäljer inte historien.

Min enda kommentar är att man INTE alltid mår som man förtjänar.

Till senaste inlägget

LCHF – frälsningslära eller diet?

Expressen skriver om Annika Dahlqvists krav på dem som arrangerar föreläsningar med henne. Det är ingen smutskastning (även om ”önskemål” blivit ”krav”) utan ett referat av det pm som den nu rikskända ”Fettdoktorn” skickar ut.

Annika Dahlqvists personliga kampanj för LCHF jämförs dessutom med Al Gores korståg mot klimathotet. Det borde väl vara en komplimang? Allvarligt talat så är artikeln naturligtvis kritisk, annars skulle den inte ha något nyhetsvärde.

Kritiken ligger i att Dahlqvist ställer ovanliga krav, som syftar till att omvända folk till LCHF. Hon vill inte tala för en för liten publik eller för de redan frälsta. Dessutom ska föreläsningen helst leda till tex studiecirklar i LCHF. Så talar en missionär.

Det är inte lätt att höras i mediabruset och att bli en nyhet om man inte är folkkär kändis eller aktuell dokusåpadeltagare. Dahlqvist har bevisligen hittat ett koncept som fungerar.

Allt har sitt pris och priset Annika Dahlqvist får betala är att bli betraktad som sektledare, konspirationsteoretiker eller lite vrickad. Om hon inte står ut med det kan hon hålla en låg profil och slippa synas i media.

Så till rubrikens fråga, är LCHF en diet eller en frälsningslära? Svaret är ja. För Annika Dahlqvist och några till är LCHF en frälsningslära. Sådana genvägar till lycka finns det gott om i senmoderniteten och att ha något att tro på är alltid kul. I vårt avförtrollade samhälle kan vi behöva lite magi.

Det speciella med vissa LCHF-anhängare är att de ser konspirationer överallt. Etablissemanget, eller snarare läkarvetenskapens illuminati, försöker dölja sanningen om LCHF-koden. Alla som inte är med är mot. Alla som tycker annorlunda kommer att få ändra sig. Denna ton hör man i vanliga fall inte från hälsorörelser, utan från höger- och vänsterextremister.

Samtidigt är LCHF en diet eller en kul grej för väldigt många. Det finns ingen statistik, men jag skulle gissa att de flesta som är inne på LCHF helt enkelt har gått ner i vikt och/eller börjat må bättre av dieten.

Och för dem spelar det ju egentligen ingen roll om några tongivande LCHF-människor verkar lite lustiga. Eller olustiga.

Till senaste inlägget

Varför blir en del tjocka och en del smala?

Varför blir en del tjocka och en del smala? Den smala kan säga: -Om jag såg ut som du skulle jag sluta äta. Alla kan bli smala, det fanns inga feta människor i koncentrationslägren.

Den tjocka kan då svara: -Du kan äta vad som helst och är ändå bara skinn och ben. Jag går upp i vikt om jag bara tittar på en chipspåse.

Beror övervikt på dålig karaktär eller låg ämnesomsättning? Troligen varken eller.

Om man slänger på mer ved på en brasa än som brinner upp, växer vedhögen. Om man slänger på mindre än det brinner upp krymper brasan. På samma sätt går vi ned i vikt om vi tillför mindre energi än vi gör av med.

Den överviktiga kan tolka detta som kritik, att övervikt beror på dålig karaktär och oärlighet. Alla fetton, som påstår att de bantar, beställer hem pizza och vräker i sig när de tror att ingen ser. Övervikt skulle därmed vara självförvållad och ingen sjukdom.

Så enkelt är det inte. Många människor med dålig karaktär är smala. Skillnaden kan ligga i hur vi reagerar på ämnen som signalerar aptit och mättnad.

Den som hittar ett läkemedel mot övervikt blir miljardär. Just nu tycks forskningen fokusera på de hormoner och signalämnen som gör oss mätta eller hungriga.

Blir man överviktig av att inte röra på sig? Nej, inte bara av det. På våra sjukhus och vårdhem finns det massor av underviktiga patienter, som inte rör på sig. De är oftast underviktiga för att de saknar aptit och äter för lite.

Detta är ett enormt hälsoproblem, som nästan inte alls diskuteras. Istället skär man ner kostnaderna genom att byta ut de sjukas riktiga mat på riktiga tallrikar mot industritillverkad föda i plastlåda. Gamla och sjuka är för svaga för att protestera, så politikerna kan känna sig trygga.

När en akut underviktig eller undernärd tas in på sjukhus får den socker (glukos) direkt in i blodet. Sedan byter man slangen mot sockerhaltiga näringsdrycker i papptetra. Flytande socker lurar aptitregleringen och även den som saknar aptit kan dricka sådan dryck och gå upp i vikt.

Vänta ett tag! Söt vätska kan användas för viktökning. Man kan få i sig energi utan att bli mätt. Aptiten kan tom öka, både genom sockrets aptitökande effekt och sockersuget (rebound) när insulinet sprutas ut och blodsockret faller.

Att överviktiga, särskilt barn, dricker massor av läsk är alltså synnerligen anmärkningsvärt. Här kan en del av förklaringen till fetmaepidemin finnas.

Troligen beror den globala fetmaepidemin på en kombination av olika diet- och livsstilsfaktorer. Vi dricker mer läsk, äter mer skräpmat, rör mindre på oss, sitter mer helt stilla framför datorer och äter större portioner.

En muffins the american way är stor som en halv sockerkaka. En mellanläsk skulle ha kallats stor för några år sedan. Supersize me!

Därför går många upp i vikt. Varför lyckas en del gå ner i vikt?

Även den underligaste diet kan fungera på kort sikt. Om man bara äter grapefrukt, hårdkokta ägg eller hallonbåtar tröttnar man helt enkelt och äter mindre. Men vem kan och vill hålla en sådan diet resten av livet? Man måste hitta något som fungerar på sikt.

Ibland har vi blivit feta av fett, ibland av alla slags kolhydrater och ibland bara av snabba kolhydrater eller vitt socker. Ibland av att äta för ofta och ibland av att äta för  sällan. Ibland för att vi inte äter enligt vår blodgrupp eller prakriti.

Och ibland har vi blivit feta för att vi tänker på fel sätt. Tänk dig smal!

Somliga går ner med bantningsthé, så länge de tror på metoden. När de slutar tro fungerar det inte längre. Här gäller det att förstå att det inte är någon skillnad mellan inbillning och verklighet. Båda sakerna är upplevelser i hjärnan och ingenting annat.

Om vi tänker på något sexigt visar kroppen alla tecken på sexuell upphetsning. Det är inte inbillning, utan en högst verklig reaktion.

Om vi tänker på god mat vattnas det i munnen och kurrar i magen, en lika verklig reaktion.

Och om vi tror att bantningsthé gör oss mätta så kommer den mättnadskänslan som ett brev på posten. Därför kan overksamma preparat under en tid få oss att gå ned i vikt. En del personer som köpt hönsfoder som bantningspreparat av bedragare har gått ner i vikt, blivit nöjda och beställt mer.

Övervikt är alltså ett mycket  komplicerat ämne. Saken blir inte bättre av den moralistiska inställningen, att feta är lata och får skylla sig själva. Eller åtminstone betala sina läkemedel själva.

Varför har somliga svårare än andra att hålla normalvikt? Om man ska våga sig på att slå vad, så är ett stalltips att vårt sätt att reagera på ämnen som signalerar aptit och mättnad spelar en nyckelroll.

Den som har stor aptit och inte känner när den blir mätt kan (i längden) ha svårare att klara av skräpmatens, läskens, torsdagsmysets, datorernas och tjugofyratimmarssamhällets risker.

Kanske är vi fetmaepidemins orsaker och botemedel på spåren?

Till senaste inlägget

LCHF, skräpmat och andra dieter

Skräpmaten ska befria oss alla

Är LCHF farligt? Och om LCHF är farligt, hur är då riskerna jämfört med andra dieter?

Skräpmat

Mycket, men inte allt, inom snabbmat och färdigmat är skräpmat. Med skräpmat menar man livsmedel med dessa egenskaper:

För mycket fett, ofta transfett
För mycket socker, ofta fruktos
För mycket salt (natrium)
För mycket tillsatser
För lite fiber
För lite fisk, frukt och grönt

Sådan mat är (enligt skolmedicinen) mycket farligare än den extremaste vegandiet. En ensidig diet med skräpmat kan leda till bland annat övervikt, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

Varför är skräpmaten så populär, särskilt bland barn? Socker och fett skapar lustkänslor i hjärnan. Salt maskerar dålig smak. Glutamat förstärker den naturliga smak som finns.

Barn har en medfödd längtan efter socker och fett, dvs modersmjölk. Dessutom är de rädda för giftiga grönsaker och annat med bittra smaker. Framför svalget sitter en skyddsmur med smaklökar, som larmar om barnet är på väg att svälja något bittert. Därför blir alltid spenaten och broccolin kvar på tallriken!

Laktovegetarian

En laktovegetarian äter inte kött, fisk och ägg. Dieten är varken bättre eller sämre än vanlig blandkost. Man kan äta både nyttigt och onyttigt inom ramarna för en laktovegetarisk kost.

Vegan

En vegan tar bort mjölkprodukterna och missar då protein, kalk, D-vitamin och särskilt vitamin B12. Om man äter bönor och tar tillskott fungerar en vegankost utmärkt.

Makrobiotik

Denna kost undviker livsmedel med för mycket ying eller yang. I praktiken innebär det att värmebehandlad säd, med balanserad ying och yang, blir grunden i kosten. Proteinbrist bland makrobiotiker har rapporterats.

Levande föda

En extrem, råkostbaserad vegankost. Risk för undernäring, särskilt om man inte äter tillräckligt stora portioner.

Frukterian

En frukterian äter bara frukter och ”grönsaksfrukter” som man kan ta utan att skada växten. Risk för brist på vitaminer, mineraler och energi.

Lufterian

En lufterian lever på luft, eller åtminstone på enbart dryck. Den som slutar äta dör förr eller senare, men det kan ta något år. På kort sikt bryts kroppens fett och muskler ner vid fasta.

LCHF

En LCHF-are undviker kolhydrater. I motsats till annan low carb försöker LCHF ersätta protein med fett. (Se inlägget Ät som en inuit.) Risken för ”proteinförgiftning” bör därför vara mindre än med andra low carb-dieter.

Hur är det då med fettet? De flesta forskare anser att allt mättat fett i LCHF inte är bra. Det har gjorts tusentals undersökningar på fett och resultaten är delvis motstridiga. Alla är därför inte överens, men myndigheterna följer majoriteten och rekommenderar mindre mättat fett i kosten.

Om man lever på bacon får man för mycket salt, dvs för mycket natrium i förhållande till kalium. En LCHF-are kan få kalium från frukt och grönt och kanske även från köttbuljong. (Inuiterna igen.)

Folk som äter mycket frukt och grönt är friskare, men vi vet inte riktigt varför. Vad vi vet är att frukt och grönt ger fiber, vitaminer, mineraler samt  antioxidanter och andra skyddsämnen. LCHF-aren undviker kolhydratrika rötter men kan äta frukt, blomkål, brocolli och annat som växer ovan jord.

LCHF är ingen renlärig diet, utan kan vara mer eller mindre strikt från person till person. Inom ramarna för LCHF kan man äta varierat.

En fördel med LCHF är att man slipper läsk, godis, pommes frites och mycket annan skräpmat.

Om man är kraftigt överviktig och går ned i vikt med LCHF innebär viktnedgången i sig stora hälsovinster.

Forskning på LCHF saknas i princip, men LCHF tycks inte vara någon extrem eller farlig diet.  

Om LCHF är världens räddning är tillsvidare en öppen fråga. Mer forskning behövs och man behöver se hur ett stort antal personer mår av att följa LCHF i många år.

Till senaste inlägget

Varför äter vi som vi gör?

Godis skapar lustkänslor i hjärnan

Varför äter vi det vi äter? Vi äter det som finns. Kan vi välja så väljer vi att äta enligt vår tradition eller på ett sätt som får oss att verka coola.  

På 1800-talet var det hungersnöd i Sverige. Ändå vägrade folk äta den svamp skogen var full av. Svamp var ”koföda” och den som i desperation tog sig en kantarell ångrade sig efteråt. Och idag skulle väl många hellre svälta än äta hund eller katt!

Ett stenåldersfolk ville framställa sig som storviltjägare och fick olika jakttroféer med sig i gravarna. När man analyserade skeletten såg man att de i verkligheten ätit mest fisk. Så mat kan vara status.

Under vikingatiden var ”grötätare” ett skällsord. När någon fick höra att en fiende dött sade han: -Ja, han åt väl ihjäl sig på gröt. Att äta gröt var en lågstatusmarkör, ungefär som rökning har blivit i dagens Sverige. I amerikanska filmer äter trailertrash alltid macaroni and cheeze, tydligen losermat over there.

Som jag skrev i förra inlägget kom snabbmaten när husmödrarna började lönearbeta. Idag, läste jag nyligen, lägger en svensk familj 14 minuter om dagen på matlagning. Då blir det inte mycket stekt skogsfågel.

Maten avspeglar i högsta grad samhället. Under sextiotalets rekordår fanns det förvärvsarbete till de före detta husmödrarna, om inte annat kunde de alltid få jobb på Kvickly eller Tempo. (Namnen på den tidens butikskedjor säger för övrigt en hel del om tidsandan.) Och efter arbetet vispade Mor ihop Mexicanasoppa från Knorr. Snabbt, gott och närande. Eller åtminstone snabbt.

På lördagen kunde något som kallades Pappas Matlagningsshow inträffa. Då intog Pappa köket och lekte mästerkock med barn och blomma som publik. Sedan pratade han flera dagar om sin fantastiska köttsås. Mor lyssnade, rörde sammanbitet i Mexicanasoppan och bakom hörnet väntade Grupp 8.

Idag är det tevekocken i det matpornografiska programmet som står för matlagningsshowen, med Pappa som publik.  Mamma är inte där, hon skjutsar ungar till Fiolen eller har stuckit iväg och bildat ny familj med ny man och nya barn.

Mellan matporrens skogsfågel och flamberade fikon slänger Pappa in en American Pan Pizza i mikron och låter sig väl smaka. Både stenåldern och femtiotalet känns avlägsna.

Allra viktigast för våra matvanor (och hela vår hälsa) är troligen klyftorna i samhället. När klyftorna i Ryssland ökade efter kommunismens fall sjönk medellivslängden, ett tecken på kraftigt försämrad folkhälsa.

I vårt land innebär klyftorna att barn med fattiga, lågutbildade eller utanförstående föräldrar får sämre mat. De får mer läsk, godis och skräpmat och lider mer av fetma än barn med rika och välutbildade föräldrar.

Fattiga kan använda godis, skräpmat och tobak för att självmedicinera, dvs trösta sig själva. Socialbidragstagare är den grupp som röker överlägset mest. Fattiga kan även vilja att fattigdomen inte ska märkas utåt, så barnen slipper skämmas. De kan säga: -Vi har inte råd att äta på Mc Donalds och just därför ska du få göra det.

Medelklassens föräldrar har ett annat självförtroende och kan ställa mer krav på barnen. Därför får medelklassens barn bättre mat och mer fysisk träning.

Och allra bäst mår förstås överklassen. Makt är både sexigt och bra för hälsan.

Den som vill förbättra folkhälsan ska alltså inte i första hand ändra myndigheternas kostråd, utan minska klyftorna i samhället.

Det är inte många som äter chips, dricker läsk och röker för att de tror det är nyttigt! Väldigt få av våra beslut grundas på förnuft och logik. Dessutom är vanans makt stor. Och beroendets makt ännu större.

Som jag skrivit tidigare kan råttor bli sockerberoende. Om vi människor verkligen kan bli fysiskt beroende är oklart, men vi kan helt klart bli psykiskt beroende, dvs etablera vanan att få sockerkickar.

Socker skapar lustkänslor i hjärnan. Fett gör oss lugna och vänliga, medan socker gör oss glada och speedade. Precis som man kan blanda heroin och kokain för maximalt välbefinnande, så kan man blanda sin egen drog av fett och socker.

And that’s how chokladkakan was born.

Trött på sockerkickar?  Två andra sätt att skapa lustkänslor i hjärnan är sex och musik. Här är ett exempel på himmelsk musik, som du kan lyssna på i väntan på mitt nästa inlägg.

Det kommer att handla om skräpmat, LCHF och andra dieter.

Till senaste inlägget

Ät som på femitotalet!

Man behöver inte vara anti-feminist för att längta tillbaka till femtiotalet – men det underlättar!

Då kretsade livet inte kring barn, fritidsaktiviteter eller kvinnors livspussel. Istället kretsade livet kring Far. Kärnfamiljer och hemmafruar var normen i det svenska folkhemmet. Och Far stod i centrum.

(Egentligen hade socialdemokraterna, med paret Myrdal i spetsen, sagt att staten skulle sköta barnuppfostran, men istället blev amerikanskt medelklassliv förebilden.)

Varje morgon gick alla fäder till jobbet samtidigt. Sedan kom alla fäder hem från jobbet samtidigt. Då mötte hustrun och barnen Far vid dörren, med kramar, pussar och glada tillrop.

Maten stod på bordet och Far lät sig väl smaka. Därefter satte han sig i favoritfåtöljen, rökte rak pipa och läste tidningen.

Ett par-tre kvällar i veckan tog han sig en liten herdestund med hustrun. Ställningen med henne ovanpå gillade Far, så den använde de ofta.

I slutet på femtiotalet kom televisionen, men att Mor skulle ha hunnit somna när Far lade sig  var inte särskilt troligt. Det fanns bara en tevekanal och klockan tjugotre sade hallåan godnatt. Sedan tog myrornas krig över.

Nästa morgon gick Far till jobbet igen och rutinen upprepades.

Lägg till att det var fri fart på motorvägarna, att cykelhjälm var ett okänt begrepp och att karriärkvinnor var så ovanliga så de hade en egen förening. We must be in heaven!

När det gällde maten var femtiotalet lika tryggt och förutsägbart. Till helgen fick barnen dela på en 33-centiliters flaska läsk, men annars drack alla alltid mjölk till maten.

Okej, så vad åt man på femtiotalet? För att få ett bra svar har jag konsulterat Feras Kokbok från 1952. Den börjar så här tidstypiskt:

”En husmors arbetsdag är lång och krävande – många är de sysslor hon måste utföra och mycket bör hon veta och kunna. Vår tids husmor vet vad födan betyder för familjemedlemmarnas hälsa och välbefinnande.”

Här är  några exempel på maträtter, som husmor kan laga för att förbättra familjemedlemmarnas fysiska och psykiska hälsa:

Vardagsmat

Fransk omelett
Svensk omelett
Kokt vitkål med skinka eller fläsksås
Jordärtskocksgratin
Spenatsoppa, tomatsoppa och ostsoppa
Kokt, stekt, grillad och ugnsstekt fisk
Kokt kött
Fläskgryta
Leverbiff
Stek
Köttbullar
Kåldolma (sic!)
Frasvåfflor
Äppelkaka
Paj

Festmat

Nässelsoppa
Fiskgratin
Hummerstuvning
Stekt oxfilet
Champinjonstuvning
Stekt skogsfågel
Fläskkarré
Petits-chouxtårta
Valnötstårta

Vickning

Vart tog vickningen vägen? På femtiotalet var recept för vickningen självklara i den elementäraste kokbok:

Äggröra med bacon
Gratinerade selleribottnar
Potatissallad med korv

Slutsatser

Ingen pasta, thaimat, pizza eller tonfisksallad så långt ögat når.
Mer grönsaker och mindre korv än väntat.
Husmanskost till vardags, klassiskt franskt till fest.
Djupfryst och konserverad mat är sällsynt.

Halvfabrikat tycks vara okänt. Tidsbesparande ”snabbmat” kom när kvinnorna började arbeta på 1960-talet. Ett argument i reklamen var just att det gick snabbt att laga färdigmat och pulversoppor. Det blev även vanligare att köpa sylt och saft färdigt istället för att koka själv.  Och med de färdiglagade produkterna gjorde tillsatser och utfyllnadsmedel sin entré i maten.

Kanske var femtiotalets mat ungefär som dagens slowfood, sådan mat som finns på teve och i matpornografiska kokböcker. Men idag är det nog fler som ser tevekockar tillaga skogsfåglar än gör det själva.

Dagens vegetariska

Otippat värre finns det gott om vegetarisk mat i Feras Kokbok. Här är ett recept på purjolök med svampstuvning, ljusår från dagens djupfrysta och mikrade surrogat för människoföda:

5 purjolökar, kokade lagom mjuka i lättsaltat vatten

Svampstuvning:
1,5 liter färsk blandad svamp
3 msk smör
2 msk mjöl, kan ersättas av lite grädde
4 dl ”gräddmjölk”
salt, vitpeppar

tomatklyftor till garnering

Allvarligt talat, Kinseyrapportens och Frufridagens femtiotal är kanske inte något att längta tillbaka till. Men det vete f-n om inte käket var bättre!

PS
Jag har följt Pär-Henriks råd och stängt av frysen. Så numera finns det inte skivat rostbröd, amerikansk panpizza och annat skräp i mitt kök! Man kan dra ner lite på datorspelandet och använda tiden till att laga mat av färska råvaror istället. Självklart med lite skön femtiotalsmusik i bakgrunden!
DS

Till senaste inlägget

LCHF och verkligheten

Rör inte mitt torsdagsmys!

Myndigheterna utgår från hur folk äter och försöker få oss att ta lite mer grönsaker och lite mindre kött på tallriken. Men lever de flesta verkligen på potatis, kött och grönsaker idag?

Jag gör ett studiebesök till närmaste livsmedelsbutik. Vad finns det där?

Massor av pallar med öl och läsk. Extrapris på Coca-Cola i 1,5-liters och 2,5-liters plastflaskor. Berg av chips och ostbågar. En vägg med lösgodis. Sötad yoghurt. Långa hyllor med Kalaspuffar och andra söta frukostprodukter. Söta krämer och drycker. Chokladkakor och karamellpåsar. Färdigmat, tacos, pulversoppor och djupfrysta pizzor. Hel- och halvfabrikat, ketchup och senap. Vitt bröd, Skogaholmslimpa, fikabröd, barnkex och småkakor.

Barnen plockar vant ner söt yoghurt och ännu sötare frukostprodukter i kundvagnarna. Far tar en back öl, en back läsk och en påse chips till torsdagsmyset. Mor tar lite Nutrilett, en chokladkaka 70% och i kassan ett paket Gula Blend.

Visst finns det ett jättefint sortiment av grönsaker i lösvikt, men de flesta köper bara potatis, gurka och tomat. Linserna och bönorna är det inte heller någon rusning till.

De vanligaste middagsmålen lär vara falukorv med potatis, pasta med ketchup och naturligtvis pizza. Många dricker läsk till maten ”för att barnen kräver det”.

Framförallt finns det numera gott om tillfällen att fira och mysa, något som nästan alltid innebär onyttig mat. Fredag, lördag och söndag är det ju veck-ända. Torsdagsmys, födelsedagar, namnsdagar och kanelbullens dag. Till slut återstår inte många dagar med vanlig mat.

Hur många följer myndigheternas kostråd? Helt klart är åtminstone att livsmedelsbutikens innehåll inte motsvarar några kostråd. Annika Dahlqvist behöver knappast ligga sömnlös över att alla följer Livsmedelsverkets kostråd.

Hur många vet vad energiprocent är? Hur många vet hur många sådana de får från olika sorters fett, kolhydrater och protein? Och hur många bryr sig?

Om LCHF är den farliga dieten, hur många skulle egentligen vilja följa den? Många kan säkert prova en vecka eller en månad – men hela livet?

Hur många är beredda att ge upp frukostprodukter, mackor, läsk, godis, chips, fikabröd, pasta och potatis?

En tanke slår mig plötsligt. Kanske är LCHF och myndigheterna egentligen på samma sida?

För mer riktig mat och mot godis och skräpmat. För hälsosam vikt och mot fetmaepidemin.

När ungarna plockar ner sockerbomber med ”licensierade karaktärer” i kundvagnen är de i dubbel bemärkelse offer för den globala skräpkulturen.

Kanske är det denna den globala kapitalismens skräpkultur och inte Stephan Rössner som är den verkliga fienden?

Till senaste inlägget

Ät LCHF som en inuit!

Här är det svårt att odla grönsaker

En sametjej har berättat för mig hur det gick till när svenskarna skulle lära samerna äta som folk. I internatskolorna där samebarnen sattes byttes renköttet, fisken och hjortronen ut mot riktig mat: Havregrynsgröt. I mina öron låter det onekligen som ett nerköp.

Det är svårt att odla havre i samernas land och ännu svårare i inuiternas. Nordliga folk har därför traditionellt levt på i första hand animalisk föda. Inuiternas matvanor hamnade i fokus när man upptäckte hur nyttigt omega-3 i fiskfettet var.

Dessutom är inuiterna levande bevis på att det gått att överleva på en fet, animalisk diet i tusentals år. Hur hanterar kroppen bristen på kolhydrater?

När det inte finns kolhydrater använder kroppen fett för att driva hjärnan. Som en biprodukt skapas ketonkropparna, som vid fasta och svält kan få oss att må dåligt och lukta aceton.

Militära och andra försök har visat att ketonkropparna kan sänka prestationsförmågan. I militära överlevnadssituationer märks detta tydligast. Och in på scenen träder Försvarsmaktens kolhydratbomber i form av energidryck och nödkex.

I en akut situation kan sådana kolhydrater rädda liv. Att leva ett normalt liv i arktiska områden är något helt annat. Inuiternas traditioner visar hur man gör.

Det är inte bara att kapa kolhydraterna och fläska på med protein och fett hur som helst. En undersökning från 2004 kanske är sanningen på spåren.

Jag önskar att alla LCHF-are läste de här tre punkterna!

1. Tid för omställning

Så småningom kan kroppen ställa om driften från kolhydrater till fett/protein och man börjar må som folk igen. I den traditionella inuitkulturen är man mycket medvetna om denna process, enligt undersökningen.

Vita som försökt leva på traditionell inuitföda (pemmican) under polarexpeditioner har inte mått bra. Därför har till exempel militären gått från pemmican till mer kolhydratrika ransoner.

Det verkar ganska tydligt att de vita inte förstått behovet av en period för att vänja kroppen vid energi från fett och protein istället för kolhydrater.

2. Balansera natrium och kalium

Annan traditionell kunskap säger att man måste balansera nivåerna av natrium och kalium i kroppen. Dessa två mineraler styr blodtryck och hur mycket vätska vi binder i kroppen.

När inuiterna levde vid kusten kokade de soppa på den natriumfattiga isen. När de jagade längre in i landet fick de natrium (salt) från vildrenarnas blod.

Vi får kalium från frukt och grönt. Inuitmetoden är att koka köttet och dricka buljongen, som då ger kalium. Om man steker köttet eller häller bort buljongen går man miste om detta kalium.

Alltså: Koka köttet i vatten med låg salthalt och drick buljongen, för att öka halten av kalium på natriumets bekostnad.

3. Ät mindre energi från protein

Dessutom måste man minska proteinintaget till 15-25 energiprocent. Den som inte kunde motstå frestelsen att äta för mycket harar (magert kött) under vårens harjakt fick vårhare-sjukan. Energiprocenten från protein blev helt enkelt för hög.

Av erfarenhet gav man därför det magra köttet till hundarna och åt själva fett kött.

Detta var ett beprövat sätt att inte få för stor energiprocent från protein.

 

Till senaste inlägget